Pappa och jag...

Idag har man jobbat på sitt "vanliga" jobb på förmiddagen.. Började med att jag missade ställa alarmet igår, men jag vaknade som tur ändå.. Är det de som kallas för biologisk klocka? eller har jag missförstått det? hi hi...

Sen hem och svida om från kostym till 2 par byxor (underställ på) och 4 tröjor. Lager på lager... hmmm..Är det fortfarande en trend? För att sen åka till fiskvagnen,glömde ta kort på den.. Får göra det imorgon, för då blir det mer jobb.. Den är så gullig nu med ljusgirlanger längs med taket..

Som ni förstår är det inte bara kallt, utan frysa-rumpan-av-sig-kallt att stå där en hel dag! Så jag körde lite dans och aerobic steg till radion när det var tråkigt.. Försök det om ni kan till julmusik..Bara det var ett konststycke i sig... ;-) Man får inte roligare än vad man gör sig,eller hur? Det roligaste är ju att tjöta med alla kunder oxå.. Så nu kommer jag till min rubrik...

Min pappa och jag har likadan humor. Undrar om det finns en humor-gen? Den brukar vara väääldigt låååg. Fast det är väl den bästa humorn eller? fniss..Det är nu på senare år vi har börjat att umgås mer, mer än kompis relation. Och självklart ställer man då upp när han behöver hjälp. Mina föräldrar skilde sig när jag var 5 år. Så när man var liten hade vi inte nån speciell kontakt, ibland varannan helg, ibland inte, förrän för några år sen.. Pappa har hjärtproblem och har haft det ganska länge, ett tag hade han klippkort till ola-ambulansen.. Men det var nog ett avgörande ögonblick i våra liv när han var "uppe" och vände. Så dom fick använda startkablarna på honom. Sen dess har nog oxå han insett, att ta mer kontakt med sina barn. Då jag är (och kommer alltid att vara) den yngste av 3 barn, och inga egna barn än, blir det mer en "kompis", än en "morfar" som han är för de andra.

Vi har väldigt roligt ihop när vi jobbar, alla andra tycker med STOR säkerhet att vi e skogstokiga.. Men de flesta skrattar ju bara med oss, när vi munhuggs hela tiden. Mot och med varandra, gentemot kunder osv.. Svårt att förklara, men vi e retstickor och fruktansvärt busiga båda två, samt man kan inte gå förbi varandra utan och nypas eller skvätta vatten eller något annat på varandra. Så man kan ju säga att jag hade nog både sillspad och räkskal i håret när jag kom hem idag. Men när det var lugnt en stund idag, fick gubben lägga sig och vila en stund, så han fick lägga upp sitt onda knä en stund iaf. Men sen var det "retdags" igen, när jag med höjd röst frågade -SKALL JAG HJÄLPA FARBROR UPP? eller VILL FARBROR HA LITE KAFFE? Då blev jag bara kallad skitunge... ;-) Kul att vara 30 år och skitunge! Det tar man ju som en komplimang :-)

Imorgon blir det nog ännu mer att göra kan jag tänka mig..

Så efter en låååång blötläggning i badkaret. Räkskalet åkte ner i toaletten ;-). Sitter man under filten i soffan och värmer sig. Godiset är framme, vinet är upphällt (ett glas iaf innan man somnar) Och kanske någon bra film.

Känner mig varm i själen över att stå och frysa imorgon med ;-) Men imorgon kan jag nog få någon som hjälper till att värma upp mig efter jobbet ;-) fniss... fniss...